Category Archives: ABC OF SWIMMING

B

Simningens Alfabet: Bokstaven B

Badboll
En av de bästa nyckelorden för att få till en bra armtagscykel är badboll. För att optimera såväl vattenläget som minimera frontalmotståndet vill använda underarmen som en del av ditt paddelblad tillsammans med handen så tidigt som möjligt. Om du låtsas att du trycker ner en badboll med handen och vill trycka den ända bak i draget måste du försöka komma över den med underarmen för att den inte ska fjoppa upp. Det är det som även kallas en “hög armbåge”.

Benspark 

Att använda dig av bensparkar i frisimmet kan vara kontraproduktivt på två sätt. Dels kan du sänka farten rejält om knäna går ned för djupt och ditt frontalmotstånd ökar. Dels kan du dra på dig oönskad muskeltrötthet om de stora musklerna i benen tvingas jobba för hårt. Vid långdistanssimning är det därför vist att inte se benen som en motor utan mer som ett par balanserande tentakler. Vänster fot kickar nedåt när du lägger i höger hand och tvärtom.

Läs mer: Bokstaven A

 

B

20130927-133941.jpg

Simningens Alfabet: Bokstaven A

Andningen En av de saker som gravt skiljer simning från andra sätt att ta sig från punkt A till punkt B. På nästan alla sätt kan du andas när du vill: löpning, skridsko, motocross, kajak, ridning… Universums lagar gör att andning enbart kan ske över vattenytan och inte under vattenytan. Simmare i alla klasser ägnar möda år att förbättra sin andning. Frisimmaren som manövrerar sig igenom sina första längder fösöker undvika paniken av att inte ha fri tillgång till syrerik luft. Elisimmarna försöker få andningen att utgöra minsta möjliga motstånd och på så sätt maximera sin hastighet.

De tre stegen i att utveckla sin andning är:
1) Hitta en naturlig andningsrytm I detta ingår att kunna doppa ditt huvud utan att känna obehag. Att ha kontroll över in- och utandning och när det sker. Och att på ett snillrikt sätt känna ett samband mellan tillgången till syre och den energi du täbker förbruka,
2) Hitta ett godkänt rörelsemönster Det är vanligt att omogna simmare avviker från färdriktningen ohemult mycket med huvudet då de andas. Speciellt då huvudet höjs för mycket blir det en belastning. Om du höjer huvudet måste någon annan del sjunka. Precis som hos en gungbbräda. Ditt uppdrag är att vrida på huvudet utan att torson tippar. Det är anatomiskt möjligt,
3) Tajma andningen och minimera energiläckaget I arbetet men att koppla ihop höftrörelser med armrörelser kan andningen vara hämmande. För att maximera hastighet och energisnålhet är det till exempel viktigt att du börjat vrida tillbaka huvudet innan du börjar draget. Annars är det lätt att du tappar vågbrytaren i din simning.

Armbågen
De allra flesta är överens om att en hög armbåge är viktigt för simningen. Med en hög armbåge menas inte att den ska vara hög över vattenytan utan att den hjälpa dig att dra din kropp framåt i vattnet håmed hjälp av hand och underarm. En förutsättning för att det ska bli ett lyckosamt projekt är att handen inte läggs i framför huvudet. Det blir då alltför lätt att överbelasta axeln. Istället bör handen läggas i framför axeln och armbågen vikas så att hela överarmen kan dra din kropp framåt i vattnet. Det är vad vi kallar för Catch-fasen.

Axeln
Axelleden är vår mest flexibla led. Trots det sätter simningen den på stora prov. En stel axel kan också vara en begränsande faktor för frisimmet. Om du inte kan sträcka händerna rakt uppåt i luften och täta till luckan mellan öronen och överarmarna är du troligen stel nog att pressa ner underkroppen om du i vattnet försöker sträcka armen långt framåt.

En annan hämmande faktor är när axeln inte går högt nog i återföringen av armen utan pressar fram vatten. En tiltning av överkroppen några grader extra löser problemet men kan medföra oönskad instabilitet. Det är svårt att nå sin potential utan att antingen ha, eller träna sig till rimligt flexibla axlar.

20130927-133941.jpg